Dagar, timmar, minuter… Hur snabba kan leveranstiderna bli inom handeln?
Hösten nalkas och människor och företag börjar så smått återvända till vardagen igen. Men frågan är vilken typ av vardag som väntar framöver? I en rapport häromveckan spådde Konjunkturinstitutet att ekonomin kommer att ta ett glädjeskutt under det tredje kvartalet och prognosticerade en BNP-tillväxt på 4,4% för 2021. Även under 2022 förväntas ekonomin fortsätta att utvecklas positivt i Sverige. Det finns dock flera strategiska osäkerhetsfaktorer och den största är förstås hur pandemin fortsätter att utvecklas genom Deltavarianten. Ingen vet, men så länge inte hela världen är vaccinerad lär pandemin vara en faktor som både människor och företag behöver förhålla sig till på ett eller annat sätt.
En annan osäkerhet är eventuella flaskhalsar i globala värdekedjor som i sin tur påverkar produktionen inom flera sektorer, inte minst industrin. En tredje osäkerhetsfaktor är vilka av de förändrade beteenden som skapats under pandemin som kommer att bli av bestående karaktär. Hur många dagar i veckan kommer normen för kontorsarbete att bli när restriktionerna släppt och en återgång till kontoren åter är möjlig? I vilken utsträckning kommer digitala arbetsmöten att permanentas och i vilken takt kommer affärsresandet att återhämta sig? Och hur kommer handeln att utvecklas? Kommer e-handeln att stanna kvar på den platå som pandemin har tagit den till eller kommer människor att återvända till den fysiska handeln? Eller kommer e-handeln rent av att växa ännu snabbare framöver?
Enligt Postnords E-barometern växte näthandeln med 53% under första kvartalet 2021. Dagligvaruhandeln, som är det största segmentet inom detaljhandeln, är det segment som haft kraftigast tillväxt under pandemin. Faktum är att e-handelsandelen av mat på nätet har fördubblats från 2% till 4% på bara ett år och den fortsätter att växa. Under Q1-21 växte mat på nätet med 128%. En intressant frågeställning är vad som händer när mat på nätet når allt större marknadsandel? Även om en total omsättningsandel på 4% är en bit ifrån den s.k. tipping point då branschlogiken börjar förändras inom en delbransch bör man tänka på att i befolkningstäta, och tongivande, storstadsregioner är e-handelsandelen kring mat ännu större än för rikssnittet. Här har pandemin accelererat förändringar i kundbeteende ännu mer och just hemleveranser av mat (dagligvaror såväl som take away restaurangmat) erbjuder både tidsbesparing och ökad frihet, något som förenklar många människors vardagspusslande.
Den växande e-handeln kring mat har också ökat förändringstrycket på både leveranssätt och leveranstider inom handeln. Många dagligvaruaktörer hade under inledningen av pandemin svårt att möta den växande efterfrågan på rimliga leveranstider. En ansenlig del av leveranserna har utgjorts av olika former av click and collect-lösningar, d.v.s. kunden hämtar matkassen i butik, något som flera aktörer varit relativt duktiga på att successivt skala upp under pandemin. Nu finns dock tecken på att e-handeln är på väg in i en era med än större efterfrågan på snabbare leveranser och mer bekvämlighet. Konsumenternas förväntningar när det gäller snabba leveranser tycks öka hela tiden. I undersökningen ”Global Consumer Insights Pulse Survey” som PwC gjorde bland mer än 8 500 konsumenter under juni -21 var just ”snabba och pålitliga leveranser” den viktigaste faktorn när det gällde nätshopping. Man kan säga att vi lever i en ”I want it now”-värld där förväntningarna på snabba leveranser bara ökar.
Ända sedan e-handelns uppkomst har bekvämlighet varit en bärande drivkraft för att handla på nätet, samtidigt som näthandel per definition innebär att man behöver vänta på det man har beställt. Tiden för denna väntan har successivt minskat, samtidigt som konsumenternas förväntan på snabbare leveranser har ökat. Normen för leveranstider har förflyttats från uppemot en vecka, till 2-3 dagar, ner till en dag och sedan ner till samma dag. Amazon har på global nivå varit drivande i denna utveckling och erbjuder nu på allt fler marknader gratis leveranser samma dag för sina Prime-medlemmar, förutsatt ett ordervärde på minst $35. I städer som London, New York och Paris är erbjuder man t.o.m. i vissa fall leveranstider på 1-2 timmar.
Från dagar till timmar, till minuter…
Denna utveckling indikerar att olika aspekter på leveranser kommer att vara alltmer centralt när det gäller att utveckla framtidens e-handelslandskap. I internationella medier talar man nu om ”on-demand delivery” och ”superfast hyper convenience”. Ubers globala chef för dagligvaror förkunnar att de strävar efter att skapa ”next hour commerce”. Och just uberiseringen inom näringslivet tänjer gränserna för detaljhandeln vilket gjort att också traditionella brittiska retailers som Sainsbury och Waitrose hänger på och erbjuder leveranser inom 1-2 timmar i delar av London.
Utvecklingen av supersnabba leveranser leds dock av en ny generation start-ups, främst verksamma inom dagligvarusektorn och som inte har sin bakgrund inom traditionell handel. Londonbaserade aktören Dija startade så sent som 2020 och lovar sina kunder att leverera livsmedel på 10 minuter (!) och om de inte håller leveranstiden erbjuds kunderna tre månaders gratis leveranser. Och de är inte ensamma på marknaden. Brittiska Weezy och tyska Gorillas är två andra aktörer som erbjuder leverans av livsmedel inom 10-15 minuter från beställning. Och turkiska Getir, som nyligen etablerat sig i London, konkurrerar också genom att erbjuda leveranser till dörren i termer av minuter.
Olika former av ”next hour delivery” är kaxiga statements som garanterat attraherar dagens konsumenter men det återstår att se hur detta kommer att utvecklas framöver. Och det är många frågetecken som behöver rätas ut inför framtiden. Hur snabba kan leveranserna egentligen komma att bli? Hur snabbt kommer marknaden att utvecklas i denna riktning? Är det främst inom dagligvaruhandeln och leveranser av restaurangmat som efterfrågan på hypersnabba leveranser kommer att finnas eller kommer fenomenet också att sprida sig till andra sektorer inom detaljhandeln? Inom vilka produktkategorier kommer i så fall efterfrågan på detta att öka? Är det enbart i befolkningstäta storstadsområden som denna utveckling är möjlig? Hur bygger man en kostnadseffektiv process kring supersnabba hemleveranser och hur ska man skapa lönsamhet kring on-demand delivery? Och är denna utveckling verkligen hållbar på sikt?
En sak tycks dock vara säker; utvecklingen möjliggörs genom ökad digitalisering och olika former av automatisering och robotisering av verksamheten. Om den framtida moderna detaljhandeln kommer att handla om att serva konsumenterna med rätt produkt, vid rätt tidpunkt, genom rätt kanal till rätt plats krävs extremt effektiva och slimmade processer. Supersnabba leveranser förutsätter vad man på modern svenska kan beskriva som ”hyperlokal mikrofulfillment” och ökar fokus på smarta lösningar den sista milen. Mer tankar kring detta kommer i kommande spaning!