Framtidens last mile och logistik

Det senaste årtiondet har e-handeln successivt vuxit sig allt starkare. Och under pandemin har näthandeln tagit ytterligare utvecklingssprång, inte minst genom utvecklingen av olika former av flexibla leveranser; hämta i butik, hämta vid trottoaren, hämta i box, hemkörning mm. Bekväma konsumenter vänjer sig snabbt vid möjligheten att kunna välja och förväntar sig både snabba och tillförlitliga leveranser. Detta gör att intresset för samlingsbegreppet ”last mile”, d.v.s. den sista delen av leveransen innan en produkt når en slutkund, aldrig varit större eller mer aktuellt inom detaljhandeln.

Häromåret släppte World Economic Forum rapporten ”The Future of the Last-Mile Ecosystem”. I denna pekar man på att efterfrågan på olika former av last mile-leveranser förväntas öka med 78% fram till år 2030. För att klara av att tillfredsställa den växande e-handeln kommer antalet leveransfordon i de hundra största städerna i världen därmed öka med 36% fram till år 2030. Och som en konsekvens av detta beräknas utsläppen öka med 32% och trängseln med ca 21%, något som i sin tur skulle betyda att pendlingstiden ökar med 11 minuter per dag och passagerare.
Mot denna bakgrund kan man konstatera att det finns stora utmaningar för städers ekosystem kring transporter och logistik inom handeln. Det är också lätt att förstå att behovet av kompletterande transportsätt som helt eller delvis klarar att ta sig fram utan att belasta den befintliga infrastrukturen ökar, något som skapar förväntningar på nya teknologier som självkörande leveransrobotar och drönare.
Detta innebär också nya utmaningar och nya frågeställningar för detaljister. Hur ser egentligen förväntningarna på leveranser ut bland våra kunder och därmed transportbehoven för just våra produkter? Vilka nya teknologier och innovationer är mest relevanta och bör prioriteras? Vilka nya aktörer är potentiella partners och vilka är konkurrenter i det nya ”last mile ekosystem” som växer fram på marknaden? Handlar det enbart om last mile eller är ”first mile” och ”middle mile” lika viktiga för att skapa en framgångsrik affärsmodell för framtiden? Och vilken roll kommer data och avancerad analys av leverans- och logistikflöden att ha för att hjälpa till att utveckla vår affär långsiktigt?

Med utgångspunkten att den växande näthandeln skapar ett förändringstryck på ”last mile” nämnde vi i förra spaningen det växande behovet av ”hyperlokal mikrofulfilment”. Låt oss börja med att definiera vad vi menar med detta begrepp för att sedan resonera kring vilken typ av förändring som gradvis sker.

Mikrofulfilment – från stora lager till mindre lokala lager
I takt med att efterfrågan på snabbare leveranser ökar behöver företagen generellt sett finnas närmare slutkunden. Om en produkt ska levereras på 1-2 dagar räcker det i princip med ett centrallager som försörjer ett större geografiskt område. Det är också rimligt att tro att en leveranstid på 1-2 dagar som helhet kommer att vara vanligast även en tid framöver. Men samtidigt är det leveranser samma dag eller rent av ”omedelbar leverans” som växer snabbast i dagsläget, något som drivs på av den växande näthandeln av livsmedel och restaurangmat. Och om en produkt ska kunna levereras samma dag eller rent av samma timme behöver produkterna finnas närmare slutkonsumenten. Utvecklingen går därför delvis från en logik med stora lager som syftade till att täcka stora geografiska områden till mindre lager som ska täcka lokala områden, åtminstone vad gäller utvecklingen av näthandel i urbana miljöer med hög befolkningsdensitet. En intressant frågeställning är om efterfrågan på omedelbara leveranser också kommer att sprida sig till fler segment än livsmedel och mat?

McKinsey har beräknat att det generellt sett krävs sex gånger så många distribution centers för att minska leveranstiden från två dagar till en dag. Investeringar i mikrofulfilmentcenters lär därför öka framöver. I en del fall kan det betyda att företag bygger helt nya distributionscentraler eller lager, men det är också här de traditionella fysiska butikerna kommer in. Under pandemin tvingades många retailers använda sina befintliga butiker som tillfälliga dark stores/fulfillment centers för att fylla det behov av snabba lokala leveranser som uppstod när myndigheterna rekommenderade människor att inte besöka deras butiker.

Från omnikanal till omnifulfilment
Det är naturligt att detaljister funderar över hur butikerna kan fortsätta att utvecklas även efter det att pandemins restriktioner har lagt sig och eftersom konsumenterna fortsätter att handla på nätet och efterfråga flexibla och snabba leveranser är det kanske delvis som lokala varulager de traditionella butikerna kommer att utvecklas?

När Amazon för fyra år sedan köpte Whole Foods-kedjan var det en del som menade att huvudsyftet var att skaffa sig ett finmaskigt butiksnät som kunde bli en naturlig del av företagets distributionscentral/fulfilment center. Kanske är det detta vi nu kommer att se även bland allt fler andra aktörer? Den fysiska butiken som en naturlig förlängning av företagets digitala affärsmodell. I en sådan värld handlar butikens syfte och roll både om att vara en plats där man kan visa sina produkter och att uppfylla kravet på snabb lokal leverans av en produkt som beställts på nätet. Frågan är om vi är i början på en era där vi går från omnikanal- till omnifulfilmentstrategier?

I Storbritannien planerar t.ex. Tesco att investera i 25 s.k. in-store mikrofulfillment centers och i Sverige meddelade Foodora nyligen att man inom kort kompletterar sin nuvarande butik i Göteborg med två nya butiker. Motiveringen är att de behöver täcka in flera geografiska delområden där förväntningar på snabba leveranser har vuxit. Ingen av dessa ”butiker” går dock att besöka utan köpen sker helt genom appen. I själva verket bör dessa butiker betraktas som dark stores/fulfilment centers som skapar en slags hybridmodell mellan näthandel och traditionell livsmedelsbutik.

Framtidens stadskärnor revitaliseras genom nästa generations fysiska butiker
Ur ett större samhällsperspektiv kan ovanstående utveckling bidra till en revitalisering av stadskärnorna. Dessa har successivt utarmats genom växande konkurrens från två håll samtidigt; externhandelsområden och e-handeln. Men i stället för de senaste årens tal om butiksdöd kanske en ny generation hybridbutiker skapar en känsla av renässans vad gäller stadskärnans utbud och attraktivitet. Butikskedjor uppdaterar sitt butiksnät genom fulfilment centers, större varumärken öppnar renodlade inspirationsbutiker i stil med IKEA:s Planning Studios och mindre renodlade nätaktörer öppnar butiker vars primära syfte är att skapa varumärkeskännedom och marknadsföring av näthandeln. Det finns flera tecken på detta. Det svenska digitala modevarumärket ASKET öppnade nyligen sin första butik vid Norrmalmstorg i Stockholm och padelspecialisten.com har öppnat en butik mittemot Kopparmärra i hjärtat av Göteborg. Närvaron och närheten till konsumenterna kommer även i framtiden att vara fortsatt viktigt, men där den fysiska närvaron alltmer syftar till att öka kännedom och bygga varumärke samtidigt som den digitala delen driver försäljningstillväxten.